Kräftpesten 100 år i Sverige!
Lovande test inför årets kräftfiske
Vi har testat kräftfisket inför årets premiär och vid midsommar var det full aktivitet på hanar som nyss ömsat skal, honorna hade släppt rommen och av storleken på hanar med mjuka skal som vi fick så bör dessa 11-12 cm kräftor ömsa skal en gång till under säsongen.
I just den här sjön har fisket varit väldigt dåligt under åren 2003-2005, vi har nu sett att en snabb återhämtning sker och i år verkar det som om beståndet är på topp igen.
Rykten som sprids om olika sjukdomar på Signalkräftorna verkar vara ogrundade och okunnigheten om artens livscykler beror nog på att forskningen som bedrivs på Signalkräftan i Sverige är i stort sett obefintlig.
En myt som spridits de senaste åren om spridningen av Kräftpest är att det är utplanteringen av Signalkräftor som startade pestens härjningar i Sverige. Kräftpesten startade i Sverige 1907 i Mälaren och de första inplanteringarna av Signalkräftor gjordes 1969 i Hjälmaren, under dessa ca 60 åren hann pesten spridas i hela Flodkräftans normala spridningsområde. Eftersom sjöar slagits ut flera gånger med långa tidsintervall emellan, innan Signalkräftorna introducerades i Sverige så är det nog en utopi att Flodkräftan inom överskådlig tid skulle ha blivit fiskbar i någon form som liknar det fiske vi har i dagsläget. Signalkräftans nackdelar verkar vara att arten regleras av pesten, när bestånden blir för täta och tillgång på rätt föda saknas slås tydligen stora delar av bestånden ut och följden blir naturligtvis några års sämre fiske. Fördelen med Signalkräftorna är att bestånden snabbt återhämtar sig på grund av en mycket snabb reproduktion.
Flodkräftsbestånden som finns kvar är viktiga att bevara, men debatten har blivit snedvriden då det endast har forskats på den art som utgör mindre än 10 % av kräftfisket i Sverige.
Ett slag i luften har gjorts av våra kära byråkrater med ”flyktvägar” på 28 mm för fisket i Vättern. Verkningslöst om kräftfiskaren vittjar redskapen flera gånger per dygn, enligt fiskare som testat med flyktvägarna så fastnar det honor som spärrar flyktvägarna och om det finns bete kvar i redskapen så finns ju kräftorna kvar. Vi som tillverkar redskap borde ha blivit informerade i ett tidigt skede om denna bestämmelse och gud förbjude om vi hade fått vara med i processen så hade galenskapen kanske stoppats.
Vi önskar alla kräftfiskare en bra kräftfiskesäsong.
